spricka [²spr'ik:a] subst.  
spricka, sprickan, sprickor
smal ränna (genom bristning)
(även bildligt)
grieta; hendidura; fig.: ruptura; división, escisión  ("también fig.: ruptura; división, escisión") (raja; resquebra(ja)dura; fisura (espec., de huesos))

Exempel:

  • en spricka i bergetuna hendidura en la montaña
  • en spricka i regeringenuna escisión del gobierno



Tyckte du översättningen var dålig? Testa slå upp en fras eller mening i lexikonet så kanske det blir bättre.